Lutfisk förr och nu: svensk festmat i 500 år

Lutfisk är den enda rätt som varit älskad festmat i Sverige året runt i över 500 år. Våra förfäder åt lutfisk till helger och fester hela året om.

Historieskrivaren Olaus Magnus berättar i början av 1500-talet om hur lutfisken sattes fram på furstars bord som en omtyckt och läcker spis.

Torrfisk salufördes tydligen i blötat skick redan då i svenska köpstäder. De privilegierade fiskmånglarna, som vanligen var kvinnor, bar yrkestiteln "fiskblöterskor", medan deras manliga kollegor titulerades "fiskblötare". Om de också lutade fisken vet vi inte säkert, men det är sannolikt.

Hans Brask, biskop i Linköping i början på 1500-talet och berömd för sin lapp, åt lutfisk gärna och ofta.

Carl Michael Bellman vittnar i Fredmans Epistlar om att lutfisk såldes till avhämtning på Stockholms krogar. Han skriver om Mollberg, dansmästaren:

”Nu sprang lian över disken bums i en så, där krögarmor har fisken. Himmel, ack se på hur luten droppar av syrtuten”

Gustaf III:s hov åt lutfisk på Haga slott ända fram till början på sommaren. Lutfisk serverades vid varje måltid under hela den vecka som bondbröllopen varade i Skåne på 1800-talet. Detta för att ta bara några exempel på lutfiskens roll i Sverige i gångna tider.