Lutfisk — svensk festmat i 500 år
Lutfisk är den enda rätt som varit älskad festmat i Sverige året runt i
över 500 år. Våra förfäder åt lutfisk till helger och fester
hela året om. Historieskrivaren Olaus Magnus berättar i början av 1500-talet
om hur lutfisken sattes fram på furstars bord som en omtyckt och läcker spis.
Torrfisk salufördes tydligen i blötat skick redan då
i svenska köpstäder. De privilegierade fiskmånglarna,
som vanligen var kvinnor, bar yrkestiteln "fiskblöterskor", medan
deras manliga kollegor titulerades "fiskblötare". Om de också
lutade fisken vet vi inte säkert, men det är sannolikt.
Hans Brask, biskop i Linköping i början på 1500-talet och berömd för sin lapp, åt lutfisk gärna och ofta.
Carl Michael Bellman vittnar i Fredmans Epistlar om att lutfisk såldes till avhämtning
på Stockholms krogar. Han skriver om Mollberg, dansmästaren:
"nu sprang han över disken
bums i en så,
där krögarmor har fisken
Himmel, ack se, på hur luten
droppar av syrtuten"
Gustaf III:s hov åt lutfisk på Haga slott ända fram till början på sommaren.
Lutfisk serverades vid varje måltid under hela den vecka som bondbröllopen varade i Skåne
på 1800-talet. Detta för att ta bara några exempel på lutfiskens roll i Sverige i
gångna tider.
Det våras för lutfisken!
Lutfiskens Vänner
och Östergötlands
Lutfiskakademi får fler proselyter för varje dag. Lutfiskens
Dag, instiftad av Lutfiskens Vänner, firas varje år fredagen
före Alla Helgons Dag - i år den 30 oktober - av allt fler
svenskar, vilket visar hur vår aptit på lutfisk ständigt
ökar.
|

|