Nu har lutfisken fått ett eget museum!
Vill ni veta mer om lutfisk - och vem vill inte det! - så skall ni bege er till Mollösund på Orust på Västkusten, ty där ligger lutfiskens eget museum, som i ord och bild berättar om långans väg från Atlanten till julbordet. Här finns också som en glimt från flydda dagar den sista torkställningen, där färsklånga utspänd på spilor torkades för att sedan kunna beredas till lutfisk.

Låt oss berätta historien som en repetition, innan ni får uppleva den på plats!

Mollösund är ett gammal fiskeläge med anor från medeltiden. Här har funnits fast befolkning sedan 1500-talet, då här fanns både kyrka och tullbod. Huvudnäringen var fiske med bankskutor och sjöbåtar. Sill var det viktigaste fisket men mellan sillfiskeperioderna fiskade man torsk, långa och hälleflundra med backor, långrev, i vattnen mellan Norge och Danmark.

Förutsättningarna för fisket ändrades på 1880-talet. Engelska fiskare köpte då nya fiskebåtar i stål och med ångdrift. De sålde sina seglande träfartyg till Sverige, där de kallades kuttrar.

Tack vare kuttrarna öppnade sig nya vatten för fiskarna på Västkusten i samhällen som Grundsund, Käringön, Hälleviksstrand, Edshultshäll, Mollösund, Skärhamn och Klädesholmen. De kunde söka sig ända till Shetlandsöarna, där det fanns gott om långa. Ett fiske som fortsatte ända fram till slutet av 1970-talet, sedan 20-talet med modernare båtar.

Backefisket var hårt, slitsamt och farligt. Ett av jordens två farligaste jobb. Det andra ansågs vara att bygga skyskrapor i New York. Båtarna lämnade hamn i maj, fiskade i fem veckor och kom hem runt midsommar. Fisken lossades. Ryggbenet skars bort och fisken fläktes upp. Den spilades, vilket betydde att dess sidor spändes ut med träribbor, och hängdes upp på tork på stora träställninger som klättrade uppför klipporna. Alla hjälpte till att jobba i fisken. Äldre män fläkte, kvinnorna spilade och pojkarna hängde upp fisken på tork.

10 dagar senare togs den ner och spilorna skars ut. Barnen sorterade dem i storleksordning, så kvinnorna lätt skulle kunna hitta rätt storlek och kunna använda dem på nytt, när båtarna kom hem igen efter en andra tur på fem veckor ute på Atlanten.

Nu tillhör det svenska backefisket en svunnen epok - den sista båten från Mollösund fiskade vid Shetlandsöarna 1979 - och bara en torkställning finns kvar längs hela Västkusten, den i Mollösund. Långan fiskas numera av norska fiskare med modernt utrustade båtar och torkas inomhus i Norge eller Sverige.

Men som sagt - backefisket och allt vad därtill hör har fått nytt liv med lutfiskens museum i Mollösund. Ett efterlängtat museum att döma efter besökarantalet - drygt 4 000 sommaren 2006.

Museet öppnar på nytt på midsommardagen. Museet är öppet 18.30-20.30 varje dag. Vill ni veta mer så ring Ann-Sofie Bernhardsson. Hon träffas på telefon 0304-21469.